Login
+Follow
Login

Utan sulor i Karwendel

By bavarianswede on 2013.05.20 In Österrike Utrustning

Mina första par Meindl Island köpte jag inför en vandring i Jotunheimen på 90-talet. De fick därefter utstå en hel del och bestod alla prövningar med bravur. Jag funderade egentligen aldrig på ”livet efter”, dvs på ett par nya kängor. Men så kom den då till slut, dagen då mina skor bestämde sig för att, efter att ha upplevt äventyr mellan svensk-finska gränsen och sydafrikanska nationalparker, nu var det dags att skiljas åt. Och det bokstavligt talat.

Vi var i Karwendel. Turen började med en lång vandring upp till foten av Torscharte, därefter en sugande, lerig sluttning, skapad av regn, klövar, kodynga och mer regn. Efter att ha nått trädgränsen öppnade dalarna runt oss upp sig med imponerande kulisser.

Väl uppe på kammen tog vi en paus. Efter att med mycket möda ha lyckats försvara matsäcken mot en hord nyfikna kor (på 1800 möh har de inte så mycket annat att göra än att trakassera bergsbestigare) började vi röra på oss igen. Nedstigningen på andra sidan var minst lika brant och bestod till stor del av ett stenhav med sylvassa stenar i blandade storlekar.

Direkt märkte jag att vänsterskons sula hade släppt någon centimeter i framkant. Jag tänkte att skorna säkert gick att limma när jag kom hem. Sedan gick det snabbt. Inom loppet av en halvtimme släppte sulan mer och mer. Fram med nödutrustningen och den lilla rulle tejp som alltid finns där. Jag tejpade så gott det gick men den fortsatta nedstigningen över de sylvassa stenarna förintade även tejpen inom loppet av ett par minuter. Sedan släppte sulan helt.

Nu stod jag där med endast ett lager gammalt poröst skumgummi som skydd och jag misstänkte att stenarna även skulle äta upp det på nolltid och göra nedstigningen än mer ansträngande.

Då släppte den andra sulan! I ett förlopp liknande vänterskons meddelade högerskon att nedräkningen hade börjat. Det var dags att skiljas åt för gott. Jag försökte göra det så försiktigt som möjligt och valde mina steg ännu nogrannare.

Konstigt nog höll skumgummit på vänsterfoten. Visst kände man av en och annan sten men i stort sett gick det bra. Högersulan däremot hade insett att ljuset i tunneln nu var rätt nära och så var det också. Strax innan stenhavet övergick i mjuka (yes!) och fuktiga (no!) stigar skildes vi åt. För alltid.

Med blöta men dock skyddade fötter tog jag mig därefter tillbaka till utgångspunkten. Väl hemma insåg jag att även om Meindl sular om skor så var det efter 14 år dags för ett par nya kängor.

Vilken modell det blev?

Meindl Island så klart.

Här ska vi upp

Här ska vi upp

Vi börjar närma oss...

Vi börjar närma oss…

Vi lämnar leran bakom oss...

Vi lämnar leran bakom oss…

I Österrike är det mulet...

I Österrike är det mulet…

HALO? Nej HA-COW (High Alttitude Cow)....

HALO? Nej HA-COW (High Alttitude Cow)….

De ser avslappnade ut med tanke på höjden...

De ser avslappnade ut med tanke på höjden…

Nyfiken brun...

Nyfiken brun…

Ytterligare psykning från en fyrbent

Ytterligare psykning från en fyrbent

Vänster sko säger adjö...

Vänster sko säger adjö…

Höger sko förbereder sig för avskedet...

Höger sko förbereder sig för avskedet…

Väl nere igen...

Väl nere igen…

4 Responses to "Utan sulor i Karwendel"

    Comments (4)

  1. Nils wrote:

    Härligt inlägg!

  2. Fridstaden wrote:

    Hahaha, ja, så kan det gå! Du tänkte aldrig att det var en högre makt som ville påpeka för dig att barfotaskor kunde vara ett alternativ? 😉

  3. Leave a comment

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *
    *
    *

Kategorier
+Follow
wordpress counter
App.net

Login