Login
+Follow
Login

Canyoning i Ötztal

By bavarianswede on 2013.05.07 In Österrike

Mina vänner och jag brukar åka bort en helg varje sommar för att hitta på något adrenalinframkallande. Efter att ha genofört ”forsränning light” (tre killar i en uppblåsbar gummibåt från närmsta mack) nedför Isar ville vi prova på ”the real deal” och bokade en helg med både forsränning och canyoning i Ötztal i Österrike.

Då vi bara var fyra paddlare i en båt tänkt för sex-åtta man hade vi fullt upp med att paddla, så det blev inte en enda bild tagen under färden nedför Ötztaler Ache.

Däremot hade vi tid och möjlighet att ta bilder under en canyoning nedför mittlere och untere Auerklamm, en tur på nästan 5 timmar!

Vi började med att repellera 30m ned från en bro rakt ned i vattnet. Tyvärr hade det regnat dagen innan och på natten, så det var för mycket vatten för att kunna genomföra en av höjdpunkterna, som faktiskt kommer i början: En 25m lång rutschkana ned i en naturlig bassäng. Det var så mycket vatten att man hade kastats ur kanan redan i början!

Vi tog därför omvägen över fastborrade järnpinnar i en bergsvägg ned till bassängen och därefter vidare nedför ravinen. Därefter jobbade vi oss ned, omväxlande klättrandes, firandes, rutschandes och hoppandes från klippor och språng.

Eftersom det hade regnat var det annars så kalla smältvattnet från glaciärerna faktiskt rätt behagligt ljummet. Då vi var en relativt stor grupp blev det tyvärr en hel del väntetid, framför allt vid firningar. Temperaturen på vattnet gjorde väntandet trevligare än vanligt, då man lätt kan börja frysa där man står och väntar. Ibland låg vi t o m kvar i vattnet isf att stå på torra land och vänta!

Regn kan tyvärr ställa till det en hel del när vattenflödet genom ravinen blir för stort. Vattnet kan ha en fruktansvärd kraft. Vid en tur året innan i samma ravin lyckades jag slå axeln ur led, då en guide sa till oss att sträcka ut armarna som ett ”T” i ett fritt fall på kanske 3-4m. Jag hade dock en rätt högt hastighet då jag kom farandes ur en ränna och vattenytan blev därför rätt hård…

Turen slutade med ett hopp på drygt 10m. I vanliga fall, som från ett hopptorn, brukar 10m inte vara så skrämmande. Men här var det ett kort språng som var både blött och sluttande. Till det kom att man knappt såg över kanten vad som väntade sig därnere och det man kunde se såg väldigt smått ut. Som att dyka ned i en skål med vatten.
Året innan kunde jag inte hoppa pga axeln och jag var nog glad för det. Det vet ej sjutton om jag hade klarat att hålla mig lodrät under fallet, än mindre att ta mig upp efteråt med en värkande axel.

Så det var bara att samla mod, ner kommer man ju alltid brukar det ju heta, och ta det där korta steget ut på språnget, inte trycka ifrån för mycket för att inte halka och sedan hålla ihop armar och ben och hoppas på att man skulle träffa vattenytan mitt i skålen. Bergsidorna svischade förbi en och dalen försvann snabbt bakom träden. Därefter kom det efterlängtade(?) plasket och stort jubel när jag kom upp till ytan.

Därefter avslutades turen med en kortare vandring tillbaka till lägret. En värmande snaps och en hög med grillat kött på närmsta wirtshaus avslutade därefter helgen på ett mycket lyckat sätt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fastän vi missade 25-meterskanan är humöret på topp…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ok, that’s a lot of water…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

1 Responses to "Canyoning i Ötztal"

    Comments (1)

  1. Nils wrote:

    Det där skulle jag också vilja uppleva, vilket jäkla äventyr!

  2. Leave a comment

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *
    *
    *

Kategorier
+Follow
wordpress counter
App.net

Login